Kärleken till knappar och min farmor <3

 
 
 
Här är senaste tillskottet i mitt pysselrum. Jag fick köpa ett mindre parti av garn och knappar. Och dessa knappar satt jag och sorterade från 8 på morgonen till 22 på kvällen. Ja, jag har en svaghet, även för knappar. Det var en alldeles underbar samling som legat under många år, som fick se dagens ljus och även känna en hands värme :). Som liten, för ca 45 år sen, hade min morfars mor, en fin glasskål med lock till. I den hade hon sin lilla knappgömma. Och så fort mina 3-åriga ben orkade, sprang jag över gärdet hem till henne, och upp på kökssoffan. Farmor (som jag kallar henne då jag växt upp hos mormor o morfar, och således kallat dem mor och far) hade ett långt vackert grått hår, som prydligt satt i en knut i nacken. Ja, det är som i en saga, fast denna är sann :). Hon fanns alltid i köket och grejade. Och när jag kom hem till henne, så klättrade jag upp i kökssoffan, och ville ha den vackra skålen med knapparna i. Knappar förr, var ju en extra fin sak att förgylla sitt plagg på. Och farmor tog till  vara knapparna , när kläderna gjort sitt. Då kunde de glädje änn en gång. Och det var många vackra knappar. Glas och metallknappar glänste om vartannat. Det var en fröjd för en liten flickas ögon. Älskade farmor somnade in, lugnt och stilla 1967, då var jag 4 år. Och hon gjorde ett starkt och hjärtligt intryck på den lilla lilla flickan. Och knappkärleken följer mej än i dag. Alla plagg som kasseras, tas knapparna ur och sparas för ett nytt uppdrag. 
Så ni kan tro att lyckan, när frågan kom om jag ville köpa dessa fina knappar, var stor. Obesett, sa jag ja. Och jag är mycket nöjd. Mestadels var det plastknappar. Men många är så fina, som små konstverk. Och visst är de värda den finaste behandling. Det har de fått. Och ibland öppnar jag skåpet där de finns, och en varm tanke går till min farmor, som efter 45 år fortfarande ger mej så mycket. Är glad att jag fått ha henne , som så många andra fina knåpande och kämpande människor i mitt liv. Och vi måste förstå, vilket intryck vi gör på alla omkring oss, oavsett ålder eller relation. Undrar om farmor kan förstå vad hon gav mej, men jag vet <3
Kram Eva B


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pysselkorgen

En liten korg, med blandning av handarbete, recept och livsfunderingar. En alldeles vanlig liten öppen dagbok från mej till dej . Och jag blir väldigt glad av ett tecken från just dej, som läser här. Så välkommen till mej <3

RSS 2.0