Hur glad kan man vara som farmor, när man har en sån här liten skatt att längta efter, och att sticka till? Jag är såld. I helgen var de här, våra ungar. Och då hade jag stickat en pippitröja i lila med vita ränder. Det är svårt att sticka på ett tyck, men oj vad fint den passade . Och inte ser hon ledsen ut, utan rent av ganska nöjd. Ja, livets efterrätt kommer som en betalning på ett långt liv med ungarna. Man kan inte tro att man kan älska nån så mycket, som ens egna ungar. Joooooooooo, man kan det. Barnbarnen en en fortsättning av det vi själva startade för 27 år sen, men en liten liten flicka. Och 3 år senare fick vi grabben, som idag är pappa till denna lilla trollunge. Pratglad och full i bus, och har blicken med och fattar vad som rör sej omkring. De är fantastiska, alla dessa små gulliga töser som finns runt oss.  Lyckan är att vara mor och farmor och mormor Eva till 3 helt underbara töser. Inte fel att ha intresse för handarbete, när det finns att göra till. Mina underbara guldklimpar <3

 

Mönstret är från föregående inlägg

Kram Eva B