Vänner avtack och ord på vägen
Nu äntligen börjar jag beta av mitt berg av påbörjade arbeten. Här är en pyttsjal som Jonna på mitt förra jobb önskade sig. Härligt luftig och snygg som både sjal och halsduk. Några varv runt halsen så blir den jättetuff. Och jag kan säga att jag saknar skratten på det jobbet :) Oj vilka skrattsalvor vi kunde lägga av ibland. När man är så där rysligt trött av en massa hit och ditgrejor, koll, fix, kunder, telefon, fel, ojoj, och bara tokerier. Det kommer jag sakna med den arbetsplatsen. Och min kollega som lärde upp mej och som jag jobbade ihop med under de 2 sista månaderna. Jag har en ryslig tur som träffar på så många fina människor. Och alla kunder, och de som jobbade i huset ( i a f de flesta) och vaktis. Men jag kände att jag inte hade den kapacitet som skulle vara önskvärd för att ha alla dessa eldar igång. Ibland blev det faktiskt rätt också, men jag kan känna ibland att det blev så mycket att det var svårt att hålla allt i chack. Nåväl, den tiden är nu gjord, och den ena av de två kollegorna ska bli ägare till denna.
Och denna vackra bukett och fina ord fick jag min sista dag. Ja, jag saknar er. Tack för den fantastiskt fina buketten och många fina stunder och skratt <3
Och ett bevingat ord på vägen. Vi möter många människor och gläds med dem och alla besök vi får hemmavid och när vi ger av oss till dem alla. Men tänker vi alla gånger på att ta tillvara på de som betyder och har gett oss så mycket. Vi har varandra i livet, här och nu, och jag vill inte sitta bitter en dag och fundera på om jag gjorde rätt eller fel när jag valde min väg.
Många av er vet min livshistoria. Och till slut kommer vägs ände, då man beslutar sig för att vika av åt ena eller andra hållet. Jag har beslutat mej för att finnas fullt ut så mycket jag kan, och älska de människor som finns här för mej och familjen. Jag väljer själv hur jag vill fylla min dag och ge av min dag. Och jag ska inte ångra det längre. Vissa människor träffar man sällan, men när man väl träffas är tiden av frånvaro borta. Utan frågor och anklagelse eller undran. För vi är vänner och medmänniskor med massor av annat som tar vår tid.
Därmed inte sagt att jag ratar nån för att jag är frånvarande. Jag finns här. Och kommer att göra så till den dag det tar slut. Jag har haft människor kring mej som inte alltid varit kompatibla med mej och mitt liv. Jag säger inte att det är deras fel. De tänker utifrån sej. Men ska ja ge av krut som redan är vattenskadat? Det kommer knappas nån rök där utav. Jag kan inte tvinga nån att älska mej.
Men likväl kan jag tycka om den eller de människor ändå, på mitt sätt. Det är mitt val. Men jag vill inte bli gammal och bitter. Jo, gammal men inte bitter.
Så jag tänker med dessa ord, att jag ska inte sitta den dag det är försent, och sörja de människor jag inte brydde mej om i livet. Det är livet som räknas, och min mattematik säger att jag har räknat ut mitt liv bra, trots allt som varit. Många år har gått åt till funderingar som bara dragit ur mej en massa energi på funderingar som bara skapat mer tunga tankar. Jag är nöjd med mitt liv idag. Jag har fritidintressen och vänner och en fin familj, som är spridd, men med hjälp av Skype så överlever vi det också.
Så jag vill att ni ska veta att mina val är mina
som jag inte hoppas slår på dina.
Och om de detta gör,
hoppas jag du mig ringer och stör.
Fråga och undra,
för jag kommer leva till hundra
Och den dag resan är över
har jag allt jag kan önska så det räcker och blir över <3
Kram till er alla, måste greja vidare så jag får bort min växande hög av påbörjade måsten ;)
Vi ses snart igen
Kommentarer
Trackback
