Ja, nu är det hög tid och dax att ta tag i det där som jag alltid säger: "Nästa år ska jag så.... och ta sticklingar på... Och vad händer? Ja våren går och jag njuter i fulla drag av solskenet, som äntligen kan ta sig ovanför topparna på träden, här i skogen. Sommaren dundrar in, och jag hinner liksom inte fatta att nu är den här, föränn den goa värmen kommer, så jag hittar mina små vrår att landa i när hettan blir övermäktig. Jo, den kan bli det, även här i Svedala. Minnet av förra sommaren underbara dagar, sitter som en tonårsförälskelse i mitt minne.

Och vad vill jag då ha sagt med detta? Jo i år ser ni, har jag hunnit med. I går satt jag en redig stund på trappan som vetter mot solen, och drömde mej bort i gasset, och ljuv musik från ungdomen. Idag hände det sig att det riggades upp ett buffébord, ute, med tänkbara förnödenheter för att göra precis just det där, som slår en i backen varje sommar. Omplantering, beskärning och sticklingstagning, av de finaste röda Pelargonerna från fjolårets fantastiska blomming.
Och jag säger bara det: Måtte vatten och värme i stugan, infinnas sig i lagoma doser för denna otroliga händelse, som i dag kunnat betvitnats i det Skavianska hemmet, ger den totala utdelning som jag ser som en gigantiskt blommande oas av blodröda Pelargoner. För oj, vad sticklingar jag fick loss. Hela 41 stycken små raringar har fått ett nytt liv. Och 10 av fjolårets pelargoner har blivit föräldrar.

Jag hoppas verkligen de kommer klara av min hantering. Gubben får hålla ett vakande öga på dem, utifall..