Hej
Trots att det är den allra vackraste tiden nu, så händer saker i livet som man aldrig vill ska ske.Vänner som rycks bort i allt för unga år, lämnar stora tomrum. Och ens eget liv skakas om. Så lusten till handarbete avstannade, och jag har mest funderat och bara försökt förstå. Men genom tanke på den fantastiska människa han var, hans glädjefyllda skratt, och härligt sanna vän som han var, så finns han kvar. Otroligt lätt att skratta med, i tokiga berättelser, hans livsglädje, och hjärtligt medryckande skratt. Ett tomrum som är svårt att tänka på. Men hans personlighet lever kvar i, att hur svårt livet än kunde vara så finns det massor fint och fantastikt att leva för. Han hade ett otroligt engagemang för människor och djur. Man kände sig omtyckt. Så glad att vi fick lära känna honom.
Nått som också låg honom varmt om hjärtat, var mat och att umgås. Något som även vi tycker om. Det finns alltid en bit mat för den som dyker upp. Min gubbe är en fena på det där med mat. Och jag förundras var dag, hur han kan få till det, och överträffa sej själv, hela tiden. Gott är ordet, mycket mycket gott.
Men jag kan läsa recept. Och idag har jag plockat in de allra första 600 grammen rabarber. Och från fjoöårets jordgubbsskörd har jag varit snålare än ...... Ja, de fanns kvar i frysen. så även de fick koka ihop med rabarberna, syltsocker och vaniljpulver. receptet finns här 

Jag tog ca 400 gram syltsocker. Jag vill inte ha det så hiskeligt sött. Men åhhhhhhhhhhh vad gott det blev. Jag har lite jordgubbar kvar, och gubben har varit och hämtat några plantor till med rabarber. Så här blir mer sylt vad det lider