Vinter och mys, skottning och virkning

Hej!
 
Ja så kom då snön som jag önskade. Visste bara inte att jag längtade så vansinnigt. Men nu är den här. 30 cm mjuk lätt snö har vi fått på 2 dagar. Så John Dere (traktorn) fick hjälpa till att få bort de värsta massorna. Sen ser det ut som små myrstigar, till Lillstugan, hönsgården garaget, och vedhögen. Och jag tycker om när det är fina kanter efter skottningen. Så jag har filat runt med det. Roligt att ta tag i nått kraftigare än virknålen eller stickorna också :) Och viss blir det alldeles görfint när månen lyser på de vita vidderna och träden. Ja, ni som vet att jag bor i skogens sus, mellan stubbar och träd, vet ju att jag kanske inte ser så mycket vidder. Men gräsmattan kan vittna om att det finns mänskliga varelser här. 
När jag ser uteträmöbeln och eken som strå snett till vänster bakom, tänker jag på den fantastiska sommaren vi fick. Så mycket mys med mormoster och vänner vi haft där under "korkeken". Ett underbart träd att söka skydd från den tunga middagssolen. Men inte hatad, varken den eller snön. För det är väl det som gör Sverige så fantastiskt att bo i. Och blir det för varmt eller kallt, då kryper jag in i min koja. Antingen värmer jag mig med oljelampans brinnande ljus och ullfilten: Eller så vevar jag igång takfläkten när värmen blir för påtaglig. Livet ska va gott, och vi väljer hur vi vill ha det. Eller hur :)
 
 
 
Men jo, visst har det vart mer än skottning dessa dagar. Detta lilla virrvarr av garn, är en liten del ur det förråd av restgarn som jag har samlat på mej. Och ibland kommer det verkligen till pass. Och vad detta trassel ska bli kommer senare. För i denna hjärna snurrar det hela tiden av nya grejor att göra. Och mina pysselsidor som jag är med på, på fejjan bidrar starkt till mitt tunga missbruk av garn. Och det tackar jag för. Men det kunde tagit en ända med förskräckelse i går. Gubben var på köpcentrat i grannstaden. Jag frågade om han kunde smita in på Rusta när han ändå var där. De har ju så billigt garn. Jodå, det gjorde han, utan prut. Men på väg ut, kan vi säga att karatekid fick ett nytt ansikte. Men en sliten och värkt kropp, visade vintern att den inte hade något som helst överseende med ovansagda krämpor, till varsamt omhändertagande. Likt en spädkalv med vissa akrobatiska kunskaper for han runt som en boll i en lottodragning. Och på ett förunderligt och helt otroligt sätt, stod han efter en stunds dans, och kikade på en man som står längre fram och bara stirrar med stort gapande, men tyst, mun. Gubben sa att det gick bra, men han var öm när han kom hem. Inte på ett speciellt kärleksfullt sätt då, utan mer i benet, ni fattar ;). Kroppen hans är ju ganska mör ändå.
 
 
Jaha ja, första och största gardinen till köket har landat på bordet. En virkad kant runt, ger stadga och det blev väldigt bra. Nu håller jag på med andra och något mindre kappan. Det är väl då det känns så där, med två fönster. Men men ... Jag får hoppas de hinns klart till påsk. Då ska mitt lilla mormorskök vara pyntat med virkat både här och där. Jag gillar sånt där lite hemmagjort och kul när det verkar bli bra. Mönstret kan jag ju inte ge ut. Men den är virkad i 8/4 garn Bomull
 
 
Nä nu dyker jag ner i soffhörnet igen. Nu börjar ju farmen och alla intriger. Måste ju ha lite spänning också ;) Ha det gott i vinterlandet och var berädda på att ni kan få ta fram era akrobatiska kunskaper när ni minst anar det. Så tar det varligt. Och som Sven Mellander skulle sagt: Snö på backen, snöbroddar på :)
Vi ses snart igen Kram 
Eva B
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pysselkorgen

En liten korg, med blandning av handarbete, recept och livsfunderingar. En alldeles vanlig liten öppen dagbok från mej till dej . Och jag blir väldigt glad av ett tecken från just dej, som läser här. Så välkommen till mej <3

RSS 2.0