Hantverk Jag tror det ligger i generna :)

Hej
Ja nu får vi se hur detta inlägg blir. Knappar och huvud spelar inte alltid på samma nivå. Det blinkar till och plötsligt är det ett inlägg, fast jag inget skrivit. Säkert inte systemets fel. Men man vill ju skydda sig, så jag bestämmer att det inte funker ( ja, systemet då ) :)
Efter många långa år har jag äntligen hittat mina rötter. Resan dit har varit lång. Slumpen vill att jag skulle veta, och nu vet jag. Och jag har idag en bild och historia om en gång för länge sedan. Och den betyder så mycket. Och trots att jag inte hann träffa delar av dem, så finns idag en liten men ovärderlig skatt hos mej. Jag tror nån stans att det inte bara är präglingen av livet ihop, som ger en det personliga man har. Ja, det kan vara på både gottoch ont. 
Här nedanför ser ni de fina saker min farfar gjort under sina levnads dagar. Han gick bort inan jag hann träffa honom, men fina minnessaker och bilder finns. Tack för den ovärderliga skatt jag fått <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Här däremot är det jag som är uppovsman. Ja inte till mönstret. Det hittar ni här:  http://www.garnstudio.com/lang/se/visoppskrift.php?d_nr=128&d_id=26&lang=se

Jag fick en bställning av en vän, till hennes dotter. Nu har jag ju väldigt svårt för ögonmåttet. En defekt jag fötts med. Så när det blir sånt här så får jag helt enkelt göra en prototyp, som en vän till mig skulle säga. Så får det mätas och testas utifrån mottagarens önskemål. Man skulle kunna tro att jag är färgblind också. För önskemålet var mintgrön. Men nä, jag tog den färg som fanns tillgänglig hemma. Den är ju bara en prototyp, som sagt. Bra att ha för att kunna veta hur önskemålen ska vara. Och tänker, för siså där 40 år sen var detta modernt och fint. Nu är det tillbaks igen. Denna beställningen kommer att leva i Australien under ett par år. Ja om den går att greja till enligt önskemål :)
 



Och visst har jag världens bästa och snällaste gubbe <3. Igår vid ett svagt ögonblick sa jag något om tapetkataloger.... och skulle vilja ha för... Och finast i världen, dunsade de till bakom mej när jag stod på verandan och grejade. Si så där 5 st pärmar med uuuuuuuuuuuuunderbara prover. Han hade varit och kikat på en målarfirma och de hade över. Lycka <3
 
 
 
Och sist, men inte minst. Vackraste climatisen, som jag är så rädd om, har börjat sprida sitt liv igen. Det är en gåva från en saknad vän, som gick bort i somras. Nu börjar den sjuda av liv. Och jag minns min vän. När jag skulle gallra ur den , tog jag vara på skott. Och hoppas så, att det ska bli nya plantor. Varje gång jag går ut genom dörren, så ser jag den, och en tanke går till henne. Hon finns där nån stans, och jag saknar hennes skratt. Men med plantan så påminns jag alltid <3
 
 
Nu ska jag ta tag i söndagen. Ser ut att kunna bli sol, om än lite kallt. Jag önskar er alla en härlig dag och så virkar jag på här lite mer. Och dyker upp när man minst anar det
Kram Eva B
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pysselkorgen

En liten korg, med blandning av handarbete, recept och livsfunderingar. En alldeles vanlig liten öppen dagbok från mej till dej . Och jag blir väldigt glad av ett tecken från just dej, som läser här. Så välkommen till mej <3

RSS 2.0