Nu är 50-åringen infirad och kalaset blev lyckat. Vi hade pysslat och knåpat några veckor innan stassen var helt färdig. Blus,kjol, zebrapälsmössa och väska är fynd från Erikshjälpen. Plånboken ett marknadsfynd. Smyckesfodralet är ett omgjort och pimpat glasögonfodral. Mamelucker sjal och handledsvärmare har jag stickat. Och så fick hon ett par lårlånga underbara stickade strumpor som väninnan strickat. Som vi har skrattat när vi grejat med detta. Lilla tanten fick sej en tur i närliggande by, för att inhandla mat till oss, i byns pizzeria. Med plånboken fylld av småpengar, lyckades hon lösa ut oss. Och sen en tur till byns spelhåla, för att göra ett litet kärringlotto. Så kanske är vi, tre små gummor, onödigt rika i denna stund. Men det var en härligt rolig kväll och natt. Ja, nu är det bara att knåpa på med nästa evenemanger. Hoppas att ni överlever den grå väderleken och njuter i fulla drag av fritiden, med det ni önskar att hålla på med. Jag återgår till min fritid och återkommer med slutprodukter lite längre fram.

Kram på er alla 

Eva B

 

 

Jajemen, nu kommer julen i antågande, vilket vi har tid eller inte. Här är något jag önska att jag kunde spendera mer tid på. Men dygnets 24 timmar, är inte längre för mej, än nån annan. Ja, inte kortare heller. Jag fyller det så gott jag kan med det jag älskar att göra. Och då blir det pyssel, varvat med tv och datorn. Och har tvättkorgen tur att vara fylld, när jag inte knepar och knåpar, ja då får den sej en omgång.

Appropå jul, så hade min lust för att städa, en ryslig tur att innfinna sej, när jag var ledig en helg. Och då blev det årliga skåpröjarstädet avklarat. Konstigt att man sparar på burkar som ständigt återkommer som tomburk, nästan var eviga vecka. Varför sparar jag på sylthinkar, nötburkar, glassburkar, barnmatsburkar. Ja, det är nog bara för att jag kan. Och för att det funnits en liten microkubikmillimeter att ställa dem på. Först när de annfaller ilsket, åker de ut från skåpet, via mej, rakt ner i sopsäcken. Och jag blir så nöjd, att kunna hitta lunchlådorna i skåpet igen. Ett annat fenomen här är, att få plats med så mycket av allting, som möjligt i hörnskåp för bunkar. Och kommer jag åt bunkarna eller vispen eller litermåttet, när det är så dags?. Nähä, och man orkar knappt börja på med nått husligt, för skåpen är alldeles för aggresiva för att ens våga öppna. Men nu, mina vänner, har en liten trasa och en stor säck och en enveten men bestämd innehavare av allt nyttigt och onyttigt, tagit tag i det. Och det är så mycket roligare att kunna öppna ett skåp igen, utan att sätta till livet, som insatts, för en bunke eller burk. Känns det igen ?
Men mitt pysselrum, där är det organiserat i minsta detalj. Och ett ställe där jag laddar och hämtar kraft. Helt underbart. Så de årliga ljusen till vännens mammas julbasar, fick bli ett kärt återseende igen. Servetter finns det gott om i mina gömmor, så det är bara att decopaga :) Detta blev årets laddning

 

 

 

 

 

Ja nu var det längesen jag la in nått här. Men min dator har levt ett eget liv. Dock inte alls, i den stilen som jag velat. Men nåja, i skrivandets stund har det hunnits med en hel del på stick och virkfronten, som ej kan återges i denna stund. Tomten ska hantera detta först och även annat har blivit gjort, som kommer lite senare inpå tidig vinter. Men strumpor är alltid ett gångbart ämna att hantera. Det har ju blivit en hel del nya små frusna fötter. Och dessa små fötter växer och växer. Och då får stickorna jobba för glatta livet.

Vi har också en sån här liten Italiensk herre ( kan ej rasen) i vår nära krets. Och den lille herrn, som är modiga 15 hundår och stolt pristagare i allt han ställer upp i, älskar när det blir en tröja till honom. Han är riktigt frusen. Och jag tror nästan att han skulle kunna ligga inne under täcket hela vinter och hålla sej från både det stora och det lilla (toalett) om han fick välja. Han älskar att sitta i knät, och att gosa ner sej i en massa filtar och mysigt, och bara slappa. Men han älskar damer ( 4benta) Då har åldern liksom gjort honom till en silvertroffé, som stollt struttar iväg för att utforska sitt nya ämne. Visst måste en sådan fin herre ha nått fint att ta på sej. Denna pippitröja är ju som gjord för honom. Ser dock att sista knappen är missad att knäppas. Men det var en solig höstdag, så han frös inte ;) 

Hoppas att ni har det gott ute i landet och att fingrarna jobbar flitigt. Fast man måste inte handarbeta. Det går att bara vara och må gott i det oxå. fast jag gillar att hålla på att handarbeta. Så jaa, jag återgår till mitt så ses vi snart igen. Här kommer länken till pippitröjan till hunden oxå :

 

Kram till er där ute Vi ses snart igen

Eva B