Sommarlov hos oss

 
Så är då sommaren här. Vi har fått allt i väder som man kan önska.Kyla och överväldigande värme, hagel, regn och sol, storm och vindstilla. Ja, det är väl vad en sommar kan innehålla. Gäller bara att lägga fokus på det som går att göra ute, när väder tillåter. 
1:a veckans semester är gjord. Och alldeles om nått dygn, kommer lilla Kalmarfamiljen hit igen för tredje gången denna sommar. Så roligt att de kunnat vara här så mycket. Denna gången stannar de lite längre. Och då måste det ju finnas att göra lite.
Sist de var här fann de det mycket intressant att gör utgrävningar i våra grus/jordhögar, efter ett fynd, när vi varit ute och grillat på annan plats. Det där med stenar är ju väldigt intressant. Att förstå att de har funnits i miljoner år, och kanske lämnar spår från den tiden, väckte intresset ändå mer.
Med regnkläder och spader, och våra jord- och stenhögar, finns massor att upptäcka. Stenarna dras fram till huset, där det tvättas noga, och tittas på. Så mycket fina stenar det finns.
Även på en promenad runt området, blev mina händer fulla av småsten. Som sen tvättades och lades i ett fat med vatten på trappan. På det sättet får man se sin samling, och även ge bina en möjlighet till ett ställe att dricka vatten på. Samla stenar och greja med vatten = lycka.
Men även vår gamla båt, som varit med under 25 år, har fått en sista uppgift i sitt långa liv. Den har fått en fin plats i trädgården. Och nu håller vi på att greja till den så det kan bli ett litet lekställe till ungarna. Kanske sover de där också, då det kommer finnas möjlighet. Men just nu, har taköverbyggnad på själva uteplatsen tagit form. Plåt som fanns här, plankor till stolpar, och senare sidoskydd, så kommer det att vara en utmärkt plats att leka på eller att vara ifred på.
Och då måste det ju finnas flaggor för att få bort de som inte är välkomna. Gammalt tyg från 20 år tillbaka fick bli själva flaggan. Mellanlägg fick bli döskallen. Bara att sätta mej vid tv och kika på Ernst, så gick det lätt som en plätt, att sy fast detaljerna på flaggorna.
 
 
 
 
 
 
 
Några överblivna brädlappar, får bli skyltar till området. Tuchpennor att skriva med. Jag försökte måla texten med färg. Men då hade man kunnat gå vilse
 
 
 
 
 
Och som de samlare vi är, så var det till att leta i lådorna. För rör av olika storlekar och bredder, finns i massor. Det gäller att hitta rör som passar i varandra. Lite glapp gör inget. Där det glappar la jag dubbel rad med tjock tejp. Tejpen har även använts i början oh sluten på rören, för att ge den där kikarkänslan. Sen tejpade jag över den tjocka tejpen med svart eltejp. Gubben spraylackade med svart sprayfärg. och upphöjningarna är sprayade med guldfärg
 
 
Här ligger båten och väntar på sina matroser. Vi fick möbler av grannen, som de skulle slänga. Dessa passade ju utmärkt till ungarnas utgrävningar och lek. Tältet som blåste sönder stagen på en dag, har fått bli en en lekplats att sitta och greja med det de gilla....vatten stenar och att bara vara. Och den lilla skottskärran, som också kom från grannarna, får hjälpa dem i deras slit med stenar och annat.
 
 
 
Och menas farfar håller på med det sista på båte, ska jag ge mej upp bland tomtar och bös. Kanske finns det några dynor att sy om till sätena i båten. Ja, en liten inredningsbild får väl komma, den dag det är färdigt. Tills dess, ha det gott
Kram Eva
 

Lite nytt till mitt hem Grytlapp och duk från en bild på nätet

Oj, kan det vara ett åldertecken, det där med rosa av mörkare nyans?? Nä, tänkte det kunde liva upp med lite annat än just vita grejor:
Duken eller snarare löparen, är gjord av en bild jag såg på min facebooksida. Jag gillade mönstret, och fick ta till förstorning och granskning av hur den är gjord. och med rutblock och knåpande en stund, så hade jag ett fungerande mönster. Så tack för den bilden, facebookvän. För även om du ville visa en fin lösning på återbruk av verktyg, som blev en vacker ljusstake, så tilltalade duken som ljusstaken stod på, mig väldigt mycket. Ja, vissa mönster fastnar man för, i a f gör jag det :)
 
 
 
 
Och C2C-virkning har också figurerat mycket i olika grupper på nätet. Jätteroligt att virka. Och har en massa möjligheter, om man inte har tusen andra järn i elden. Hur man gör detta C2C ser du här . Jag fick till en stor grytlapp avv detta. Mest för att jag var nyfiken på hur man gjorde.Occh det var beroendeframkallande.
 
 
Redigt stor för varma aktiviteter i köket
 
 
Så .... det tog sin rediga stund innan jag fick till detta inlägg. För på något sätt hade jag lyckats trolla bort verktygsfältet. men jag fick klura en stund, sen lossna det.
Har haft lite mer stickkurs med strumpmaskinen. Och det fastnar väl ett litet fragment varje gång. Och att jag har en tålmodig lärare gör allt så mycket lättare.
Lite annat har blivit gjort också. men som ni vet får det sig en förtjänt plats i bloggen, när givaren avyttrat gåvorna. Lite kul nuýa grejor kan jag tycka. Får se om det uppskattas i nästa led :).
Påsken är i antågande och med den, även en rad av besökare och besök. Så jag ska inte klaga, bara njuta av livets goda. Och med det, så vevear jag på med virkkrokar och sockmaskiner och ....ja, vad som faller sig för stunden. För som ni vet så äääääääääääälskar jag handarbete. Och jag tror inte jag är ensam om det <3
Vi ses snart igen, kram
Eva B
 
 
 
 
 

Så länge sen jag skrev, men handarbetar, det gör jag <3

Ja, här knåpas det på för fullt, med både virknål och stickor. Julkapparna är snart färdiga.
Men en liten skatt till, har landat i vår familj. Och vi har blivit farmor och farfar igen, till en liten Greta. Så snäll och matglad liten docka. Vi förärades med ett besök i dagarna fyra, här. Det var oktobermarknad och vår dotter fyllde, så vi tog en samanstrålning här. Och det har vart så mysigt. Full kastrull av liv, runt köksbordet <3. Bilden här nere är stolta storasyster Elvira med lilla Greta i sin famn <3
 
Filten här nere är gjord i mormorsränder. Lilla Gretas första filt <3
 
 
Virkad snuttefilt till Greta, Här finns mönstret:
 http://brittasami.blogspot.se/2012/03/snuttefiltar_07.html
 
Och Elvira måste ju också få en då. Mönstret här :)    

http://brittasami.blogspot.se/2012/03/snuttefiltar_07.html
 
Och en ugglekudde/kramdjur till Elvira Här finns mönster :  
http://svartahusets.blogspot.se/2014/03/monster-pa-virkad-uggla.html
 
Mössor med pälsgarn på kanten, till Greta. Grundmönstret är härifrån :   
http://kungenomajkis.blogspot.se/2011/10/virkad-ugglemossa.html
 
Jag använde acrylgarn och virknål 4,5
 
Sockar i norskt ullgarn, för att hålla de små fötterna varma. Till Greta
 
Och två egenkompoerade mössor, även de till Greta. Virkade i acryl och virknäl 4,5
Ett liknande mönster, som till dessa stövlar i babystorlek kommer höär ifrån : http://savirkat.blogspot.se/2013/01/babysockorstovlar-same-same-but.html
Men jag avslutade med en kant av ett pälsigt garn. Jag hoppas de kommer till pass :)
 
Ja, det fick ju bli ett par att byta med. Så gör fina damer 
 
Ja, mer har blivit gjort. Just..... har ju inte visat min provdocka jag gjort. Kolla här :
 
Ja, där har ni den. Jag har heltejpat den, och jag behöll galgen så den lätt kan hängas upp. Fick låna gubben som modell för första hopknöingen av hönsnätet. Så det blev en grundform. Sen har jag mätt, och mätt och mätt på mej. Och det är bara att inse faktum. This is me :) Jag är nöjd. Tänkte försöka mej på att sy om lite grejor, som beslutat sej för att behålla sin form menas jag antagit en ny.  Det kommer att bli en typ av fot, till provdockan också. Har en idé, men den är inte slutförd ännu.
Vill man göra egen provdocka, se här : 
http://www.youtube.com/watch?v=dmfi1CowBQs
Jag vill också passa på att tacka er, som troget är och kikar in och hälsar på mej här. Jag ber om ursäkt för dålig, ja obefintlig uppdatering. Men ibland räcker inte tiden till. Men det finns mycket gjort, som jag ska visa vid senare tillfälle. Har ju fått vara lite möbelrenoverare också i sommar. Och lite beställningar som gubben knåpat med, när knoppen och kroppen har orkat. Men nu blir det inget mer idag. 
Kram till er Eva B
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag har ändrade planer

Hej
Kanske tror ni att jag gått i ide redan, eller flugit till varmare breddgrader, Men nej, det har jag inte. Jag har gjort som fågelfamiljen här på bilden: Varit ute i andra ärenden. Men jag har grejat med så mycket. Och det kommer snart att bli uppdateringar här. Men det finns lite saker att ordna till först. Sen lovar jag visa , att jag inte bara legat och lapat sol och druckit bubbelvatten.
Så om ni orkar och vill, så dyker jag snart upp, på ett eller annat sätt. 
Kram Eva B
 
 
 
 
 
 

Sommar hos oss, en hyllning till en vän <3

Hej
Så fort tiden går. Juli har anlänt och redan hunnits med en vecka. Den vackraste tiden är nu, och all den blomsterprakt som visas framför mej varje dag. Men denna tiden hade också med sig tunga besked. En vän somnade in alldeles förtidigt. Bara 54 år, orkade inte hennes kropp längre. Och det är svårt att fatta. Jag är så ledsen över hennes bortgång. I den tid hon älskade mest, bland blommor och trädgård, togs hon från all prakt. Hon älskade att botanisera bland blommor, ville alltid ha något med sig att ge, alltid en varm stor kram, när hon kom på besök. Hennes och allas trädgård var lycka för henne. Så detta inlägg får bli hyllning till henne. De blommor hon aldrig hann skåda i vår lilla trädgård <3
 
 
 
Växthuset var alltid en given plats att besöka, när hon kom. Och hon och gubben kunde prata läng om odlingstips och idéer Här odlas potatis i krukor och en fådd gräslök från dal. Så otroligt livskraftig gräslök, som överlever i krukan året om.
 
Gurkan till höger, hade nyss fått plats i växthuset. I dags dato har vi ätit flera gurkor av egen odling. Och det smakar så gott.
Salladen på kortsidan, är från köpkruka från affären. Den del av roten och lite blad, blev utplanterad i växthuset. Och de 5 krukor med sallad, har försett oss hittills, med sallad. Vi plockar varje dag. Ett bra tips, att sätta ner roten, i stället för att bra slänga. I bakgrunden av salladen, är självsådd dill o persilja. De går nu upp i blom och frö ska sparas för nästa säsong.
 
 
 
När purjolöken är så gott som slut, kan den lilla rotklumpen sättas i ett glas med lite vatten. Ny purjolök ser sin dager. Se bara till att det alltid finns lite vatten, så den inte torkar bort. På nån vecka kan man se nytt liv gro igen.
 
 
 
Vindruvsrankan vi fick av min älskade Mormoster har fått en plats i rabatten, alldeles nära intill den glasade verandan. Kanske tar det några år, innan den nått upp och ger oss vindruvor på verandan. Men vi har tiden. Och alltid en tanke på våra goa gamlingar, när vi ser denna plantan <3
 
 
 
Av en annan vän fick jag en påse med Tagetesfrö. Här hamnade på andra sidan rabatten där vindruvorna finns. Och jag har mina "vänner " nära alltid, när jag ser dem. I dag blommar det vacker gula och röda,
 
 
En röjning har ägt rum i ett uthus, där fåglar levt ostört. Idag var bona övergivna. Men vilket fantastiskt handarbete det finns, där ute i naturen. 7 små fägelbo hittade vi.
 
 
 
 
 
Livet kommer att gå vidare, även om en mycket älskad vän, för alltid är borta. Jag kan bara tacka min lyckliga stjärna, att jag gjorde de val, jag gjorde i livet. Utan de stora kliven som för alltid ändrade mitt liv, hade jag inte träffat henne. En fin vän som fick kämpa så mycket. Men jag är övertygad om att det är mening med det som sker, även om jag idag har svårt att se meningen med hennes bortgång.
Vi njuter av det fina i livets blomning och tackar livet för det som läggs för vår väg.
Kram till er alla <3
Eva B 
 
 
 
 
 
 
 

Våren och alla "måsten "

 
Ja, nu är det hög tid och dax att ta tag i det där som jag alltid säger: "Nästa år ska jag så.... och ta sticklingar på... Och vad händer? Ja våren går och jag njuter i fulla drag av solskenet, som äntligen kan ta sig ovanför topparna på träden, här i skogen. Sommaren dundrar in, och jag hinner liksom inte fatta att nu är den här, föränn den goa värmen kommer, så jag hittar mina små vrår att landa i när hettan blir övermäktig. Jo, den kan bli det, även här i Svedala. Minnet av förra sommaren underbara dagar, sitter som en tonårsförälskelse i mitt minne.
Och vad vill jag då ha sagt med detta? Jo i år ser ni, har jag hunnit med. I går satt jag en redig stund på trappan som vetter mot solen, och drömde mej bort i gasset, och ljuv musik från ungdomen. Idag hände det sig att det riggades upp ett buffébord, ute, med tänkbara förnödenheter för att göra precis just det där, som slår en i backen varje sommar. Omplantering, beskärning och sticklingstagning, av de finaste röda Pelargonerna från fjolårets fantastiska blomming.
Och jag säger bara det: Måtte vatten och värme i stugan, infinnas sig i lagoma doser för denna otroliga händelse, som i dag kunnat betvitnats i det Skavianska hemmet, ger den totala utdelning som jag ser som en gigantiskt blommande oas av blodröda Pelargoner. För oj, vad sticklingar jag fick loss. Hela 41 stycken små raringar har fått ett nytt liv. Och 10 av fjolårets pelargoner har blivit föräldrar.
Jag hoppas verkligen de kommer klara av min hantering. Gubben får hålla ett vakande öga på dem, utifall..
 
 
Dessa planteringslådor är inköpta på Lidl. Bra pris på en 4-pack. Och så såningsbricketter för det lilla lilla fröet.
 
 
Här har fröats Körsbärstomater, som vi tog frö på från förra årets goda små tomater. Även paprikafrö och dragon frön har fått vinterhärbärge, från förra årets skörd. Ska bli så spännande att se om det blir nått av allt. Det har ju en tendens att växa ifrån en. Men nu gör vi ett redigt försök.
 

Och här lever nya och gamla liv, sida vid sida. Lagom ljus, ej starkt solsken, ja det ska vi försöka klara av. Men vattningen den kan vara lurig.

Helgen inleddes med blåst och regn. Och har sen visat sig från en bra sida, om än lite kyligt ännu. Men jisse, det är ju bara mitten av Mars. Så hasta lagom. Det är många stunder till fika under korkeken, och frukostar i växthuset. Mmmmmm, vad jag längtar <3
Kram Eva B
 
 

Jul med alla ungarna små <3

 
Farmors lilla Kråka <3 I kväll kommer de hem till oss. Oj jisses vad vi längtar. Tänk i flera dar ska vi bara höra och se denna lilla solstråle. Jo, hon har humör också. Konstigt vore det annars. Det blir första julaftonen ihop. Och det ska bli så roligt att se de tre härliga små tjejerna ihop och leka och träffa tomten. 
 
 
Och här är mormors små Bergatroll. Maja till vänster och Alva till höger. Alva är den av de två som har väldigt bestämda åsikter om vad Maja får göra eller inte. Förra julen hade hon precis lärt sig gå, när hon mästrade farfar och pappa, när de byggde ihop tjejernas lila fina kök. Vi skrattade så vi grät. För hon gjorde verkligen ett rejält åthutande åt dem, så de skulle göra saker och ting rätt. Redan där kunde vi nog ana en bestämd men otroligt kärleksfull och kramig tjej. Ordning och reda och hjälper syrran när saker inte fungerar. Och hon har en stor räv bakom varje öra.
Maja är den lite bekymmersamma omhändertagande och spralliga busungen. Skrattar med hela ansiktet och får en otroligt orolig blick när hon känner bekymren eller ledsenhet. Hon banade väg för Alvas krypning och gång. Det var som om hon hade kommandot i att lära Alva. Alva iaktog och lärde. Så de är helt fantastiska mot varandra. Och väldigt kärleksfulla mot alla
 
 
 
Ja ni kan tro att det ska bli en alldeles underbart härlig jul med dessa små hemma i Bergatrollens lilla stuga. I morgon ska vi klä granen här hemma hos oss. Korgarna med hemmagjort pynt har ni sett förut. Tomtarna är gjorda som en stickad tub, där man sen syr för armar o ben. Silverjulpyntet finns här :
 
 
 
 
Och paketen är gjorda av frigolit med ett fint småstjärnigt papper och guldsnöre att hänga upp i granen med.
Silvergarnet jag använt heter "Chainette 2  6.2 WC Silver 7/73. Det garnet hittade jag på en loppis. Och jag vet inte om det går att få tag på idag. Men det är en otroligt fin lyster och djup i glansen. Så håll sinnena öppna när ni ser nått som ögat gillar. Kanske går det använda till något annat än det som det var tänkt för.
Efter jul kommer det, som inte går att visa nu. I årets paket är det idel mjukt mjukt mjukt <3
 
Jag vill nu, tacka alla som besökt mej här inne och gett mej inspiration att hålla på med det jag älskar så mycket. Jag blir glad av de kommentarer ni lämnar och försöker så gott det går att vidarelänka till de mönster jag använder. Och likaså garn. Jag gillar när en hobby inte skinnar en ekonomisk, men ändå är fullt brukbart och funktionellt. Även tanken på återvinning av material , för att greja med det jag gillar är en viktig del i det jag vill skapa. Kom gärna med tips, bilder, förslag på vad man kan göra. Jag älskar nya idéer som skapar en kaotisk men härlig vardag i mitt härliga pysslerum.
Nu blir det full fart mot julen och små och stora hjärtan i mitt liv. Hoppas ni får en alldeles underbar och självvald jul och nyår. För inget är sagt, om att man måste knö i hop alla som är släktingar, för att det ska bli den bästa julen. En del är ju faktiskt nöjda med att vara frisk, mysa själv framför tv, ta en skinkmacka och gröt till frukost i stearinljusets sken. Eller bara vara för sig själva. Och inget är fel, så änge man är nöjd själv. Men ser vi en ensam själ som inte vågar, men vill vara med, öppna armarna och släpp in om det finns möjlighet eller funkar i våra liv. Som sagt julen är något som vi alla vill ha en viss känsla inför. Låt oss komma så nära den det går, utan att förstöra för oss själva eller andra. Ha en riktigt god jul och ett gott nytt år <3
Kram Eva 
 
 
 
 
 

Inför första advent och lite renovering av gammal trotjänare och lön för mödan

 
 
 
 
 Och där grabbade vännen tag i den klump, som höll på att "ta livet " av oss. Nja, kanske inte så farligt. Men jösses när vi skulle börja kavla ut eländet. Har ni försök att kavla ut sand? Första tanke var ju att den hemgjorda degen som innehöll smör, behövde en redig stund i värmen. Vi tog var sina bitar och gav den all värme vi kunde, la den på bordet och kavlade. Meeeeeeeeeeeeeeeen, nähä. Men varm sand blir ingen platta. Vad ska vi göra? Inte skulle väl vi behöva bråka med den här torrbollen. Funderingarna sprakade i hjärnkontoren, och glödlamporna tändes. SMÖR. Medicin för degen skulle visa sej att det behövdes mera smör. Sagt och gjort. Knö, kladd och mojs, degen blev perfekt. Och äntligen kunde ljuv doft sprida sig i stugan. Ja, resultat ser ni här under:
 
Och vet ni, jag tror aldrig jag gjort så go pepparkaksdeg. Vi kämpade i 4 timmar och sen blev det kaffehurran på och provsmak. Vi satt länge i stearinljusets sken och pratade och myste. Gott så det räcker, som katten Findus skulle ha sagt .
 
Ja, jul jul strålande jul. I år har vårt inglasade favorithörn utanför huset fått sig en diamant, efter tomaternas återtåg till tomatparadiset. Och gissa om det blir väldigt mycket mer lampor i ett sånt här välplacerat hörn. Mmmm, vad jag älskar den lilla granen. Nu är det verkligen jul i var ådror på mej. Hemmet är pyntat och klart, så när som på den gran som Elvira ska greja till oss. Korgarna står redo för det uppdraget.
 
 
 
Och dotterns häst, fick ett nytt liv, efter 15 år på vinden. Manen var klippt och taggig och svansen hade redan för 20 år sen lämnat ett tomrum där bak på lilla kusen. Tyglar och sadel lika så. Men med garn går det att bota en luggsliten trotjänare, och ge den ett nytt liv. Jag är riktigt nöjd. Hoppas de små tjejerna kan se likheten med en häst också. Sadeln är ett egenpåhittat mönster med en mormorsruta som utgångspunkt. Remmar under, är virkade och fästa med knappar på andra sidan, ifall kusen behövar tas av sadel ibland. Och ett litet virkat snöre som sätts under svansen för att hålla sadeln på plats. Förvandlingen tog en arbetsdag, och kostade mej bara glädjen över att den fick ett nytt liv igen 
Här syns knäppningen för sadel och fastsättning runt svans. Svans och man i garn 
 
 
Tömmarna är gjort av en bit galontyg som jag vikt dubbelt och sicksackat sömmen. Gubben fäste det i nosen på kusen med häftpistolen. Sadel fick en liten bågkant av stolpar och avslutningsvis ett varv med fastmaskor i avvikande färg.
 Och sist men inte minst. Den 30 november la våra två nya hönor var sitt ägg. Produktionen är nu i full gång. Äntligen lite lön för mödan. Våran trivsamma lilla hönsgård. Tack för den starten på julmånaden. 
 
Nä, dags att få nått i magen och väntar samtal. Jag återkommer, snarare än ni anar. Tills dess: lev väl och gott
Kram Eva B
 
 
 
 
 

Stök och städ, ordning och reda, julpynt o deg, och alla små hönor

 
 
 
Jaa, så här såg det ut nästan hela dan igår. Jag har ääääääääntligen tagit tag i mina mönster jag samlat sen jag var en liten tjej. Mormor väckte mitt intresse. Och då, för 40 år sen var det inte lika lätt att hitta mönster. Från den familj jag kommer fanns inget överflöd, utan det grejades och gjordes med de förutsättningar och medel som fanns. När det kom en bunte ärvda veckotidningar, då var mitt redan väckta intresse för handarbete, tänt. Och då, fanns det verkligen bilagor av virkat och stickat i många tidningar. Jag var under en lång tid, utanför drogen handarbete. Min mormor gick bort för ca 20 år sen. Och det tog udden av vårt gemensamma intresse. Men jag slängde aldrig mina mönster. När ungarna var små prenumererade jag också på en handarbetstidning. Och med hjälp av den och en mycket duktig hantverkande granne växtes intresset så sakta igen. Då var det sömnad. Ett sätt att dryga ut kassan, då det inte altid fanns råd ( nästan aldrig) att köpa kläder. Och jag är glad över det jag kan idag, på tvingad och viljans väg. Mest vilja. För frågorna var många hur ungarna kunde ha så många fina kläder. det var en sporre i sej. Men när skolan började gick inte det konceptet längre. Men jag älskar att virka och sticka. 
Nåväl, stöket i vårt härliga vardagsrum ( mitt pysselrum) har blivit en oas och bästa platsen på jorden, för mej. Och vänner trivs där också. Och i går kväll stod alla pärmar, snyggt uppradade i hyllan igen. Dagen idag har jag ägnat åt att skriva ut Maddis underbara bilder i nostalgisk stil. Och naturligtvis är det ordentligt insatta i sin pärm. Ordning på torpet <3
 
 
 
Här är min oas och härligaste plats på denna jord. Kan skatta mej lycklig över att efter många år få våra ytor i huset att ha en fullt funktioell tanke. Har många år haft vardagsrummet, för att enbart kika på tv,i. Och det tittade jag helst på i köket. Så det var gubben som satt här några stunder på kvällen. Nu blir det att vi äter, fikar, umgås med folk, handarbetar och lever här så många timmar varje dag. Min bästa plats på jorden <3 Min favoritplats är den närmre delen av soffan. Där ser jag ut, när det är busväder, tv är rakt framför. Så härligt att se årstiders skiftningar och dra den hemvävda ullfilten ( på ryggstödet) över benen, när det känns lite kyligt.
 
 
 
 
Eftersom vår grabb med familj kommer i jul, och blir här nån vecka, så kommer de nog inte att klä nån gran hemmavid. Så här har jag korgar med saker som Elvira ska få klä granen med här hos oss den 23 december. Två tomtar har jag gjort i år, men de tre andra är gjorda av mej och mormor för 30 år sen. Så mormor finns med oss varje jul. Paketen gjorde jag också när våra ungar var små. Bara en bit frigolit som är klätt med rött papper med små guldstjärnor på. Och ett guldband att hänga upp dem med. Så de har varit med i många år också
 
 
Och här har jag laddat på med en hemmaknödd pepparkaksdeg. Bästa vännen kommer i morgon och vi ska baka lite, tänkte vi. Ja, kanske bir det en stund i soffan också, och en massa skratt. Så i arla morgonstund dyker hon upp. Det ska bli så mysigt. Bara vi är lugna med provsmakningen av dessa kakor. För man vet ju att denna kryddiga deg kan sätta fart på den lugnaste mage.
 
 
Och här är August. Stoltaste tuppen i gården. Han blev kung över två äldre hönor i dag igen. Nu har han sju vackra flickor i en ring. Vi trodde det skulle bli ett herrans rangpådrag bland hönorna. Men August skötte detta exemplariskt. Han valsade runt och stilade sig med vingen nerfäld för att imponera på de nya medlemmarna av Skavenskogens lugna vrå. Han kucklade och pratade och svassade runt de nya. Så de gamla förstod att de inte skulle bråka. Gentlemannatuppen August har visat sin kraft i gården och vi är så glada att det gick bra för de nya :)
 
 
Här är de fem gamla hönorna och August. Bilden är tagen innan de nya anlänt. Han är så snäll, den ståtliga August. Så där ja, då kan jag fortsätta med mitt, i min lilla vrå. Jag hoppas ni inte sliter ihjäl er inför julen. Den kommer ändå. Och det är då vi ska umgås och må gott, inte somna i soffan eller ha ont. Må gott för vi ses snart igen Kram Eva B
 
 
 
 
 

Varmt om vristen och julgranspynt

 
Hej igen. Ja nu brinner det snart i min hjärna. Oj vad mycket olika och fina saker det finns ute på nätet. Dessa fina benvärmare, som är uppstickare både ur låga och höga stövlar är så söta. Ja man kanske inte ska ha skorna på bordet. Men alternativet var att visa mina eller gubbens ben, så detta är det bästa alternativet för mej ;)
Nåja, mönstret finns på denna blogg :
http://savittjagvetblogg.blogspot.se/2012/01/varmt-om-benen.html  
Och lätta att göra med ett garn i stickor 3,5.  Blden här under är hur den ser ut i sin helhet. I hålen längst upp på mudden kan man ha ett band om man vill garnera denna redan så fina värmare. Nog skrytet av mej. Men jag ka inte ta åt mej äran för detta fina mönster. Bara glad att det finns så många duktiga knepar och knåpare i världen. 
 
 
 
Men åh vad jag älskar mitt glittergarn då. Kan säga att dessa julgranskulor, som är stärkta i 50% trälim och 50% vatten blev precis så fina som jag trodde. Nu kan jag nog få hjälp av småfolket, med klädsel av granen. Ska bli så fantastiskt mysigt
 
 
Och i dag har jag jagat ut mej i skog och mark och samlat lite lingonris och granris. Och från att ha haft tomater tills för 14 dar sen och nu, så har det ändrat sig en del i både grader och utseende på verandan. Var tvungen att få lite liv där igen. Och vet ni, jag stickar strupor i sömnen, när jag äter, när jag duschar och när jag tittar på tv. Ja, nästan i alla fall. I år har jag nog stickat 20 par i varierande storlekar. Men vem gick i skogen bland lite snö och mossa i gummistövlar och frös om fötterna?? Japp, du sa det. Jag har inte en strumpa till varken mig eller gubben. Är det nån som tror det blir några i år till oss? Är det inte konstigt?  Men alla blir så glada över hemstickade strumpor. Och är folk glada är också jag det. Men vääääääääääldigt kall om fötterna. Jag ska ju bara göra.... ..... ..... och .... först, sen....  Den kan man ju :) Men vad är väl en bal på slottet. Nu kan jag ju krypa upp i min goa soffhörna, sappa på tvkanalerna, med en egenvävd yllefilt, och bara må så fantastiskt gott inomhus. Och kanske stickas det några strumpor till. Och vem de blir till vet vi efter vintern. Nu kurar jag upp mej i soffan och virkar några snöflingor till, till granen. Såg ett sånt fint mönster. Ja, bild kommer säkert. Må gott alla där ute, det gör jag.  Vi ses snart igen. Kram 
Eva B
 
 

Lite till hemmet och till en vän på virkcafét

 
Se där ja, lite hönor på gården igen. Åh, om ni visste hur många timmar jag har lagt ner på att bara sitta och titta på våra nya familjemedlemmar. De är alla födda i maj, så inom nån månad kanske vi har gyllengula äggulor
i stekpannan. Så härligt att sitta och kika på dem. Och inte är det helt fel att jag faktiskt har kostat på mej en ledighet som kallas duga. Med det maximalt finaste väder jag kan önska. Det är mycket som är alldeles fantastiskt bra. Tuppen och hans 5 hönor heter : August & Lotta, Titti, Kommandoran,Snövit, och den sista hönan har vi inte hittat nått bra namn till än. Så hon får heta Murklan så länge. Hon är mörk i fjäderdräkt och på benen. Så äntligen är det fint i hönsgården och området omkring har blivit rensat från sly. Och den stora vedhögen har blivit instplad i vedbodar. Även växthuset har kommit på plats. Och det är många morgnar vi suttit där och ätit frukost. Det är där de allra första solstrålarna når på morgonen. Guldstart
 
På virkcafét hade en tjej som råkat ut för en trafikolycka, en fråga om nån kunde hjälpa henne virka rutor till en filt hon önskade sej. Efter trafikolyckan ( de gick bra för hene och familjen ) har hon svårt att sitta längre stunder. Hon kände att hon aldrig skulle få till en filt. Och jag har stunder och älskar att handarbeta. Så ner med lådan av restgarner och virka så virknålen glödde. Det blev 34 rutor i helgen, som skickades till henne i måndags. Hon har fått en del rutor av andra också. Mina har inte kommit fram ännu. Jag hoppas hon blir glad :)
 
 
 
Och innegrejen nu, på stickcafét är egengjorda disktrasor. Så himla goa. Luktar inte skunk som de vanliga vetex gör. Och bara koka den emellan åt, skölja med lite tvättmedel och rent vatten och vips så har man en fräch trasa igen.  Man sy´tickar i ren bomull eller lin och lägger upp ca 40 maskor. Sen väljer man det mönster man vill ha. Enkelt och väääääldiogt praktiskt.
 
 
Även den sista Boleron har blivit klar till arbetskompisen. Den blev levererad i dag. Hon blev jättenöjd. Den andre Boleron fick jag ta hem igen och minska ner. Jag och ögonmått. Men tur det var åt det hållet. Är ju alltid lättae att dra upp, än virka på. Möntret är avläst från en gammal bolero, så mönstret är nerskrivet och en prototyp finns för ev. kommande aspiranter
Har även blivit lycklig ägare till 2 provdockor av storlek barn . Jag är mer än nöjd. Och om ni undrar vad jag håller på med, är ju sällan det blir inlägg här. Så kan jag säga att julklappstillverkningen är i full gång. Inget man hänger ut här. I a f inte föränn efter jul :) Nä, nu vankas lite målning på lillstugan. Vi ses snart igen <3
Kram Eva
 
 
,
 
,,,,
 

Vänner avtack och ord på vägen

 
 
Nu äntligen börjar jag beta av mitt berg av påbörjade arbeten. Här är en pyttsjal som Jonna på mitt förra jobb önskade sig. Härligt luftig och snygg som både sjal och halsduk. Några varv runt halsen så blir den jättetuff. Och jag kan säga att jag saknar skratten på det jobbet :) Oj vilka skrattsalvor vi kunde lägga av ibland. När man är så där rysligt trött av en massa hit och ditgrejor, koll, fix, kunder, telefon, fel, ojoj, och bara tokerier. Det kommer jag sakna med den arbetsplatsen. Och min kollega som lärde upp mej och som jag jobbade ihop med under de 2 sista månaderna. Jag har en ryslig tur som träffar på så många fina människor. Och alla kunder, och de som jobbade i huset ( i a f de flesta) och vaktis. Men jag kände att jag inte hade den kapacitet som skulle vara önskvärd för att ha alla dessa eldar igång. Ibland blev det faktiskt rätt också, men jag kan känna ibland att det blev så mycket att det var svårt att hålla allt i chack. Nåväl, den tiden är nu gjord, och den ena av de två kollegorna ska bli ägare till denna.
 
Och denna vackra bukett och fina ord fick jag min sista dag. Ja, jag saknar er. Tack för den fantastiskt fina buketten och många fina stunder och skratt <3
 
Och ett bevingat ord på vägen. Vi möter många människor och gläds med dem och alla besök vi får hemmavid och när vi ger av oss till dem alla. Men tänker vi alla gånger på att ta tillvara på de som betyder och har gett oss så mycket. Vi har varandra i livet, här och nu, och jag vill inte sitta bitter en dag och fundera på om jag gjorde rätt eller fel när jag valde min väg.
Många av er vet min livshistoria. Och till slut kommer vägs ände, då man beslutar sig för att vika av åt ena eller andra hållet. Jag har beslutat mej för att finnas fullt ut så mycket jag kan, och älska de människor som finns här för mej och familjen. Jag väljer själv hur jag vill fylla min dag och ge av min dag. Och jag ska inte ångra det längre. Vissa människor träffar man sällan, men när man väl träffas är tiden av frånvaro borta. Utan frågor och anklagelse eller undran. För vi är vänner och medmänniskor med massor av annat som tar vår tid.
Därmed inte sagt att jag ratar nån för att jag är frånvarande. Jag finns här. Och kommer att göra så till den dag det tar slut. Jag har haft människor kring mej som inte alltid varit kompatibla med mej och mitt liv. Jag säger inte att det är deras fel. De tänker utifrån sej. Men ska ja ge av krut som redan är vattenskadat? Det kommer knappas nån rök där utav. Jag kan inte tvinga nån att älska mej.
Men likväl kan jag tycka om den eller de människor ändå, på mitt sätt. Det är mitt val. Men jag vill inte bli gammal och bitter. Jo, gammal men inte bitter.
Så jag tänker med dessa ord, att jag ska inte sitta den dag det är försent, och sörja de människor jag inte brydde mej om i livet. Det är livet som räknas, och min mattematik säger att jag har räknat ut mitt liv bra, trots allt som varit. Många år har gått åt till funderingar som bara dragit ur mej en massa energi på funderingar som bara skapat mer tunga tankar. Jag är nöjd med mitt liv idag. Jag har fritidintressen och vänner och en fin familj, som är spridd, men med hjälp av Skype så överlever vi det också.
Så jag vill att ni ska veta att mina val är mina
som jag inte hoppas slår på dina.
Och om de detta gör,
hoppas jag du mig ringer och stör.
Fråga och undra, 
för jag kommer leva till hundra
Och den dag resan är över
har jag allt jag kan önska så det räcker och blir över <3
 
Kram till er alla, måste greja vidare så jag får bort min växande hög av påbörjade måsten ;)
Vi ses snart igen
 
 
 
 
 

I ett lite kaos växer det nya saker fram

 
Ja, så här ser det ut i mitt lilla kaos, just nu. Jag har haft en tid som jag varit så trött att jag bara just har börjat dra igång något nytt, för att sen lägga åt sidan. Det nya jobbet jag har i denna stund, har snnerligen krävt alla tänkbara hjärnceller av min hjärna. Jag har lärt mig så otroligt mycket, och träffat underbara människor. Och just tack vara att man har de finaste människor runt sig, gör att man orkar och orkar och orkar. Så ett jättestort tack till min närmaste kollega, och även till min finaste vän Eva som har stöttat och lyssnat, när det runnit över, si så där nästan varje dag. Vad vore jag utan dej. Och om man som jag, trodde att sitta i kundtjänst är ett lugnt och samlat jobb, ja då ska man ta sej en studiedag bakom disken. Där är febril verksamhet, under öppnandet alla timmar. Hur mycket kan man samla i sin skalle? Men oj vad det har varit intressant och givande. Och jag har lärt mig mycket annat om jobbs "vara och finnas". Och man ska skatta sig lycklig över sina fina kollegor. 
Så jag kan säga att, när jag kommit hem vid 17:30 på kvällen så har det bara varit fokus på att hålla mej vaken tills 21:00 sen sova. Och den vakna stund har jag knappt orkat med att lyfta handarbetet. 
Men så kom ett mejl, ett erbjudande om att få komma tillbaks till min gamla arbetsplats. Och vet ni vad som händer i mej då? Jag far omkring som en studsboll hoppar av glädje och vet inte vad jag ska ta tag i först. Lite sms, och samtal och jag kan lägga mej med det största leendet på läpparna. Jag ska snart tillbaks till min gamla arbetsplats. Och det är som största vinsten på lotto. Storlycka, och energin kommer med stormsteg tillbaka. Och med det också lusten och orken att vilja handarbeta igen. Så nu ska jag hinna försöka få klart en "pytt" till nya tjejen på jobbet, innan jag slutar 30 april. Och med den energin jag har nu, så ser jag inga hinder. 
På mitt skrivbor i pysselhörnan ligger nu
1. Tröja till grabben (svart)
2.Grytlapp (gul)
3 Mössa ( brandgul grön vit)
4. Pytt ( ljusrosa)
5. Kuddöverdrag i krokodilvirkning (lila)
6.Strumpor ( Mellanrosa)
Ja, nu ska jag ta tag i alla dessa projekt. Och jag ska naturligtvis lägga in bilder efterhand.
Så mina vänner nu är ddet full fokus framåt. Vi ses snart igen.
Kram Eva

Kärleken till knappar och min farmor <3

 
 
 
Här är senaste tillskottet i mitt pysselrum. Jag fick köpa ett mindre parti av garn och knappar. Och dessa knappar satt jag och sorterade från 8 på morgonen till 22 på kvällen. Ja, jag har en svaghet, även för knappar. Det var en alldeles underbar samling som legat under många år, som fick se dagens ljus och även känna en hands värme :). Som liten, för ca 45 år sen, hade min morfars mor, en fin glasskål med lock till. I den hade hon sin lilla knappgömma. Och så fort mina 3-åriga ben orkade, sprang jag över gärdet hem till henne, och upp på kökssoffan. Farmor (som jag kallar henne då jag växt upp hos mormor o morfar, och således kallat dem mor och far) hade ett långt vackert grått hår, som prydligt satt i en knut i nacken. Ja, det är som i en saga, fast denna är sann :). Hon fanns alltid i köket och grejade. Och när jag kom hem till henne, så klättrade jag upp i kökssoffan, och ville ha den vackra skålen med knapparna i. Knappar förr, var ju en extra fin sak att förgylla sitt plagg på. Och farmor tog till  vara knapparna , när kläderna gjort sitt. Då kunde de glädje änn en gång. Och det var många vackra knappar. Glas och metallknappar glänste om vartannat. Det var en fröjd för en liten flickas ögon. Älskade farmor somnade in, lugnt och stilla 1967, då var jag 4 år. Och hon gjorde ett starkt och hjärtligt intryck på den lilla lilla flickan. Och knappkärleken följer mej än i dag. Alla plagg som kasseras, tas knapparna ur och sparas för ett nytt uppdrag. 
Så ni kan tro att lyckan, när frågan kom om jag ville köpa dessa fina knappar, var stor. Obesett, sa jag ja. Och jag är mycket nöjd. Mestadels var det plastknappar. Men många är så fina, som små konstverk. Och visst är de värda den finaste behandling. Det har de fått. Och ibland öppnar jag skåpet där de finns, och en varm tanke går till min farmor, som efter 45 år fortfarande ger mej så mycket. Är glad att jag fått ha henne , som så många andra fina knåpande och kämpande människor i mitt liv. Och vi måste förstå, vilket intryck vi gör på alla omkring oss, oavsett ålder eller relation. Undrar om farmor kan förstå vad hon gav mej, men jag vet <3
Kram Eva B

Garn i mängder

 
Ja här är en del av garninköpet jag gjort i höst fast då har jag inte med påsarna från Göksäter. Älskar att hitta garn som är bra pris på. Och vem gillar inte det? Sen kan jag bara sitta här och njuta och se på alla härliga färger. Från Göksäter var det aprikost gult rosa dimgrönt blått brunt stick garn som heter Tanja. Och lite bomullsgarn i brunt och beige. Tror jag har en liten skada när jag ser garn. Måste fram och kika och ta på det och vips, så bor det några nystan hemma hos mej igen :)
Just i skrivandets stund, är det stora flytten hemma hos vår famlj. Dottern ger sig av tiil Västerås i dag, med sitt flyttlass, och till veckan flyttar sonen med familj till Kalmar. Ja, det känns mycket konstigt och alla är spända på sitt sätt. Trötthet och funderingar för framtiden gör sitt till. Inte alltid enkelt att få allt att bara ske. Men det blir bra när det är klart. Nä nu är det dags att ta tag i dagen och se vad som blir av deta. Vi ses snart igen.
Kram Eva B

Loppisfynd :)

 
 
Oj oj. Jag hamnade i ett loppisrace, och gissa om jag blev glad när jag hittade denna lilla söta gungstol. Den ska limmas och fixas till och målas i svart med gulddetaljer. Och sen ska det sys en gungstolsmatta. Precis som min stora gungstol. Och sen kan jag och barnbarnen sitta och pyssla och gunga . Oj vad jag längtar <3. Och inte nog med det, jag hittade mängder av ullgarn för 14:- hektot. Ett kilo fick det bli och det hänger runt omkring på verandan och vädrar ur sej. Här ska stickas julklappar som värmer. Ja det var en härlig dag på dals många loppisar där vi gjorde några guldfynd. Och stickor för mellan 5-25 :- paret Sånt gillar jag. Dags att dra i gång nu. Kram till er
Eva

Tyngre handarbete :)

Hej
Ja, det kan ju nästan verka som jag inte gjort nått på flera dagar, men så är inte fallet, även om det "lilla" handarbetet har fått stryka på foten lite. Vi har ju haft ett alldeles underbart väder här hemma. Men även kyla och blåst har visat sig, även om det varit uppehåll och solen lyst.Vad passar då bättre än att rensa huvet med att klyva ved. Jag älskar att stå på vedbacken och klyva ved och lyssna på härlig musik. Denna hög har tagit mej tre dagar. Men jösses vad personliga och värdsliga problem jag löst :) Underbart.
Men jag har inte lagt bort stickor eller virknål helt. Det får bli stunder vid tv om kvällarna. Jag har ju några småknattar som ska få lite varmt. Jag längtar så det gör ont i mig. Härligt att förgylla den kalla vintern med några små goa varma barn. Och så har vi ju en förfärligt massa med ved. Jag kommer att vara varm i både hjärta och själ hela vintern lång. Och även om fötterna. Vi ses snart igen :)
Kram Eva
 
 

Dags att ta tag i det jag funderat på så länge. En blogg

Hej
Nu äntligen tog jag mig i kragen och starade en blogg. Här kommer jag att lägga upp mina intressen och allt som jag gillar. Ibland kanske det dyker upp en fråga eller rent av en fundering. Jag älskar att pysla och handarbeta. Och på detta sätt kanske nån där ute i nätrymden kan komma med nya ideer. Jag älskar att virka, sticka, sy, väva, keramik, pärlpyssel, 3d-korttillverkning, silversmide. Ja det finns hur mycket som helst. Jag och några vänner till mig, brukar träffas emellanåt, när nya ideer har dykt upp på hantverk. Då träffas vi och delger våra kunskaper och har en mysig dag eller kväll ihop. Äter och lär oss nya saker och har det trevligt. Hoppas att jag kan inspirera till något hos er också.
Kram Eva
 

Pysselkorgen

En liten korg, med blandning av handarbete, recept och livsfunderingar. En alldeles vanlig liten öppen dagbok från mej till dej . Och jag blir väldigt glad av ett tecken från just dej, som läser här. Så välkommen till mej <3

RSS 2.0