Jag har haft en tid då jag mest  suttit och handarbetat. Det har varit fantastiskt mycket att göra på jobbet. Och när dagen är slut och vi ser att vi fått ihop det som skull, så är det så skönt att sätta sej, och handarbeta när jag kommer hem. Nästan lite meditativt. Jag kan inte sticka under stolen, med att jag handarbetat hela tiden. Nä, stundtals så har jag suttit och....ja, sovit. 

Idag är det ju vårdagjämning. Och efter en vinter som bjudit på litervis med blöt nederbörd, så kan jag säga att de solar som nu ritats på väderlekskartorna, är så efterlängtade. Hela helgen och även nästa vecka, ske ge oss denna efterlängtade och välbehövda sol. Och jag ska tvinga mej ut.

Idag tog jag en timmas flexledigt, och styrde färden hemmåt, redan vid 14:00. Ingen var hemma. Jag värmde en kopp kaffe, och tog med ut på verandan. Och jisses vad skönt det var.

Snart var gubben hemma, och tog tag i maten, som serverade där ute. Med mat i magen, kommer ovilkorligt matkoman. Men med ett lite knyck, ställdes ryggläget på stolen in, i en behaglig lutning. Jag hörde något om kaffe, sen hade jag slocknat. Jag vaknade av små ljud. Och där, alldeles utanför verandan, gick två rådjur och betade. Fåglarna flyger livligt runt sitt matbord.

Under en veckas tid har jag haft morgonsällskap, när jag kopplat loss bilen från motorvärmaren. För uppe på nocken har en koltrast legat och sjugit en vacker serenad av toner, mot nån vän där borta i skogen.

Ja, sånt kan få all virus att försvinna för en stund, i mitt huvud.

Jag och några vänninor har ju handarbetat till ett barnhem i Ukraina, under några år. Nu har vi fått tankar på att kunna bidra till något, närmare inpå. För faktum är ju, att det finns frusna själar även häromkring. Det finns de som inte äger något. Och vinter kommer ju ändå, oavsett status och liv. Även om inte vintrarna bidrar med snö, så kan det vara nog så kallt när nordan viner, och regn piskar. Vi ska försöka få ihop lite mössor, vantar och halsdukar och strumpor. Detta ska vi sen lämna till en fantastisk eldsjäl, i vårt område. Detta ska senare komma folket till del. Och förhoppningsvis kommer några händer, fötter och huvud frysa mindre nästa vinter.

Vi försöker träffas nån gång i månaden, eller oftare, och så ser vi vad vi får ihop. 

Kanske har även du en eldsjäl, eller kanske du själv, i ditt område, som gladeligen skule vilja hjälpa de utsatta runt dej. Se vad det finns för möjligheter, om du har tid lust och ork. Man kanske har nån som kan skänka garn till ändamålet hos just dej. Eller så har loppisar garn att köpa billigt. Det bästa med detta är ju faktiskt att ens frenetiska handarbete värmer nån som tacksamt tar emot, samtidigt som man själv känner en stor glädje att få handarbeta och göra gott för andra. 7 mössor och ett par vantar har det blivit, än så länge.

Mössan sticka med rundsticka 4 och 120 maskor i en r och en a i 23 cm. Sen avmaskar jag 2 och 2 maskor, i 3 varv, och drar tråd igenom de maskor som blir kvar. Det blir en mössa, som är alldeles lagom att ha, utan uppvik. 

Jag tar det garn jag har. Här är både mohair, ull och acryl.

Så vi stickar på. Tack för besöket, vi ses snart igen

Kram Eva